Amning – Amanda Panahi

Amanda Panahi

Annons

Amning

Ett av mina första inlägg på bloggen handlade om mina tankar och erfarenheter kring amning. Eftersom det är många nya läsare tänkte jag lägga upp det igen. 🙂

Lite tankar och min erfarenhet om amning. Jag kan börja med att ställa mig lite frågande till varför ingen säger hur smärtsam amningen kan vara, varför sa ingen det på MVC? Inte ens på amningskursen :/

Det första Chloé ville när hon tittade ut var att hitta mammas bröst (häftigt att bebisarna vet exakt vad dem ska göra). Jag fick hjälp på förlossningen med att hitta en bra position men hon fick inget bra grepp. Redan efter första försöket hade jag blåmärken. Sedan blev det bara värre, lillan ville såklart bara ligga där och mina bröstvårtor blev såriga och det gjorde ont. När vi kom hem från BB fortsatte Chloés konstanta snuttande och mina bröstvårtor var nu helt trasiga och jag grät mig igenom amningen. Det gjorde så fruktansvärt ont hela tiden. För mig var de första dagarna med amning mer smärtsamma än förlossningen.

Dag 4 så gav jag henne napp och till vår stora förtjusning tog hon den med glädje. Vi var på återbesök på förlossningen och barnmorskan hjälpte mig med amningen, jag fick börja med amningsnapp så att jag skulle ha en chans att läka. Det läkte väldigt fort och Chloé hade inga problem med amningsnappen. Jag använde nappen i flera veckor, mest på grund av rädsla för att det skulle göra ont att amma utan. Amningsnappen var min räddning och jag rekommenderar den verkligen till er med samma problem, utan den hade jag slutat amma! Men börja helst inte innan bebisen lärt sig snutta 🙂 

På BVC fick jag hjälp att våga prova ge henne bröstet igen (jobbigt att släpa runt och greja med nappen) och det gick strålande. Det blev aldrig sår igen men kunde göra lite ont ibland, inget jag inte klarade av. Runt vecka 10 släppte det helt och jag kunde för första gången se amningen som en mysig stund mellan oss  och jag är oerhört tacksam att jag kan amma och har en massa mjölk <3! Idag ser hon bröstet i första hand som mat och nappen som tröst. Självklart somnar hon hos mig och myser men att slippa ta fram bröstet som tröst känns väldigt skönt :). 

Vad har ni för erfarenheter av amningen? Känns som de flesta jag pratar med har haft liknande problem. 

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons