Känslor den första tiden med bebis – Amanda Panahi

Amanda Panahi

Känslor den första tiden med bebis

Ett annat ämne jag tycker det bör pratas mer om är Baby Blues och Förlossningsdepression. Vet egentligen inte skillnaden, men antar att depression är något mer långvarigt, båda är i alla fall känslor som kan komma efter en förlossning. Att vara gravid i nio månader och varje dag längta efter den lilla bebisen, gå igenom en förlossning och bli mamma är omvälvande.

När jag blev mamma till Chloé kände jag känslor jag inte trodde var möjliga, så mycket kärlek till den här lilla människan!! Men jag kände också mycket annat den första tiden, varje kväll blev jag väldigt ängslig och ledsen, jag bävade inför nätterna och fick panik över att dagarna gick så fort, jag var rädd för jag visste att S snart skulle tillbaka till jobbet och att jag då var ensam. Min mamma var hos mig väldigt mycket men det var nätterna jag var mest rädd för. Nu när jag ser tillbaka på den här tiden så kan jag konstatera att jag inte mådde särskilt bra. En känsla av ångest fanns ofta i mig och jag kände mig liten och otillräcklig. Du har sett framför dig den första tiden som något underbart men så är det inte bara underbart, det är extremt jobbigt också, brösten är öppna sår, bebisen skriker och kan bara tröstas med bröstet, du är ständigt orolig över bebisens andning och spenderar många nätter sittandes med bebisen i famnen, ja så var det för mig i alla fall. Ni som läst bloggen sedan start vet att Chloés mage, som så många andras var väldigt bråkig, hon kunde inte tröstas av mig (förutom amning) och jag kände mig många gånger otillräcklig som mamma. Jag kunde mitt under en middag med min familj komma på mig själv att bli frustrerad när någon pratade om något annat än Chloé och bad de ibland gå hem, mycket märkligt beteende kan jag ju nu tycka, men så självklart för mig då och inget någon ifrågasatte. Min man, min mamma och Chloé (såklart) var de enda jag ville ha runt mig i början.  

Alla dessa känslor var ju egentligen bara hjärnspöken på en nyförlöst kvinna med hiskeligt många hormoner. Jag älskade självklart livet med Chloé från dag ett och kan nu se tillbaka på tiden och se det mysiga, men då var det tufft. I efterhand skulle jag nog ha pratat med någon om det här, men jag valde att hålla det inom mig och låtsas som allt var tipptopp, det är väl så det ska vara tänkte jag, man kan ju inte gå runt och känna ångest när man fått livets största gåva, vilket kändes själviskt och otacksamt. Men såklart är det inte det, utan det är fullt naturligt och något jag pratar om nu, delar gärna mina erfarenheter till mina gravida vänner, så de vet att det är naturligt och något man bör prata om. Det blev bättre med tiden och för mig försvann dessa känslor helt när Chloé var drygt en månad, det var som värst första månaden, andra månaden smög ångesten sig på sällan, men den fanns ändå där ibland.

Idag är livet med lillan så underbart och jag njuter av dagarna med henne! Självklart är det fortfarande väldigt tufft ibland, att vara mamma är förmodligen livets svåraste uppdrag, men också det absolut bästa! Tänk att jag får vara mamma till Chloé, vilken gåva <3!!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.