Amning och introduktion av mat – Amanda Panahi

Amanda Panahi

Annons

Amning och introduktion av mat

Hej Hej

Att amma Chloé var alltid min förhoppning, starten blev jobbig men vi hittade en väl fungerande amning som allteftersom blev mysig och jag är extremt tacksam att det fanns så mycket mat till lillan! Innan jag blev mamma hade jag bestämt mig för att amma i ungefär 6-månader, men var såklart öppen för att det kunde ändras. Lillan som de flesta bebisar blev en riktig liten snuttare, men det tråkiga var att hon aldrig var nöjd bortsett från när hon låg vid bröstet. Vid 6-månaders ålder var det inte längre hållbart för mig att ha en missnöjd bebis som bara ville amma för att vara glad! Kändes som att amningen nästan hindrade henne från att bejaka andra intressen. Det gick från hungrig/närhetsgråt till ett gnäll efter bröstet ju äldre hon blev. Hon kunde absolut vara glad i korta stunder men märkte att bröstet alltid fanns i bakhuvudet hos lillan, det fick henne att ha svårt att koppla av. Nätterna var ju värst. Hon kunde vakna en gång i timmen när hon var 6-månader och det tog knäcken på mig, dessutom var ju hon trött och grinig efter sådana nätter. 

När Chloé var 7-månader tog jag beslutet om att sluta amma, tror inte lillan själv hade tagit det beslutet hon hade säkerligen kunnat amma i evigheter men jag ansåg henne vara redo. Hon ville i princip bara tutta nattetid och visade noll intresse dagtid, att sluta amma på natten var inte ett alternativ det hade lillan aldrig gått med på. Framförallt var jag väldigt redo! Närheten har hon alltid fått, vi samsov fram tills hon var 6-månader (är medveten om riskerna men inget annat gick och jag var extremt försiktig och klädde aldrig henne för varmt), alltså var jag i mitt beslut om att sluta amma inte orolig över hennes närhetsbehov. Det finns självklart andra sett att ge sina barn närhet, behöver inte vara ett bröst med i bilden! Dessutom öppnade det upp för en helt ny relation mellan lillan och hennes pappa, när jag slutade amma sov hon bredvid honom vid uppvak och deras relation blir starkare för varje dag, underbart att även han kan ge henne mat och få mysa mer. Att sluta amma henne vid 7-månader var för oss det bästa beslutet och jag utgår såklart enbart från vår situation. Chloé blev en nöjd och glad tjej. Som att hon tyckte det var lite befriande att slippa tänka på bröstet alla livets vakna (och sovande) timmar, hon har till exempel aldrig ens kollat mot mina bröst, försökt dra ner toppen eller något liknande efter avslutet. Hon började härja runt och upptäcka världen istället. Idag är hon den gladaste lilla bebisen, det kunde jag aldrig tro för några månader sedan när jag hade en väldigt missnöjd liten.

Sjävklart tipsar jag ingen om att sluta amma samtidigt som mig men tänkte i alla fall berätta om mina erfarenhet. Det viktigaste är att ni är nöjda! Däremot tycker jag det är väldigt viktigt att amning inte på något sett ska förknippas med hur någon är som mamma, det är fruktansvärt!  Du är inte en bättre mamma för att du ammar ditt barn i två år än 1 dag. Som sagt att ge sitt barn närhet betyder inte bröst i munnen. Chloé älskar vår närhet och sover alltid sina sista timmar nos mot nos med oss, självklart ger vi henne all den närhet hon behöver. Älskar att ha henne mellan oss (när hon inte stökar, bökar och vägrar somna om vid 04, haha).

Introduktion av mat har jag fått en del frågor om och tänkte berätta hur vi gick till väga. När Chloé var 4 månader började vi introducera lite gröt, i början gick det väl sådär men skam den som ger sig. Gröt med lite fruktpuré i blev mer och mer poppis, när hon var 5 månader var gröten ett mål per dag. Någon typ av “riktig” mat var det inte tal om, det vägrade hon och jag kände inte att vi behövde stressa med det. Egentligen var det inte förrän jag slutade amma som hon blev mer intresserad av mat och idag äter hon i princip allt. Sjävklart är det olika men för vår del fanns det inget intresse av mat när bröstet fanns med i bilden och jag slutade faktiskt amma innan hon åt mat. Hennes vikt var stabil och att maten skulle komma allt eftersom kändes rätt givet, vilket det gjorde. I början var det enbart Hipps köttfärssås som gick ner, den var så slät tror det var det vinnande konceptet. Det gav med sig och nu äter hon allt, vi kör burkmat för tillfället, när hon kan äta mer som oss får det bli hemlagat. När det kommer till välling var Chloé inte ett dugg intresserad av det när hon ammade. Att försöka hitta substitut till amning medans man ammar är nog generellt rätt tufft. Vi introducerade nappflaska innan läggning med gröt i för att hon skulle känna igen innehållet och vi ville helt enkelt få in rutinen. En månad efter avslutat amning försökte vi med välling och det är helt klart det bästa hon vet nu, haha. Varje morgon och kväll får hon en flaska välling i soffan, det är en mysig stund! 

För att summera mina plus och minus efter avslutad amning. (OBS dessa är enbart utifrån oss, vill inte att någon ska bli irriterad pga olikheter så är väldigt noggrann med att poängtera detta. Alla föräldrar gör det som är bäst för dem och bebisen!) 

+

– Hon är mycket närmare sin pappa idag. Spelar absolut ingen roll vem som nattar, tröstar eller tar uppvaken. Härligt!

– Hon är en mycket nöjdare och gladare bebis. 

– Inte mammig, vi är ju självklart väldigt nära då jag är hemma men upplever inte alls henne särskilt mammig, hon gillar människor och får hon uppmärksamhet är hon nöjd 🙂

– Jag har mer frihet! Pumpa i all ära men känslan av att mannen kan mata och ge välling är skön. Många bebisar tar dessutom inte flaska, inte så konstigt egentligen, bröstet är ju mysigare om de vet att det finns tillgängligt. Men såklart är det lite stressande att själv vara maten. 

– Att planera med maten är såklart lite meckigt, att alltid ha mat utan att behöva tänka är såklart skönt.

– Jag är tröttare när amningshormonerna tagit slut. Och kan max dricka två glas vin föls att förhindra huvudvärk, haha. Kroppen är bra häftig som hjälper den ammande kvinnan stå ut.

– Känslorna i början när jag slutade amma  var jobbiga.. En blandaning av saknad, sorg och egoism, helt klart något som gick över för mig. Det hjälpte såklart att lillan tog det så bra och blev gladare.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons