SVAR PÅ FRÅGESTUND DEL 2 – Amanda Panahi

Amanda Panahi

Annons

SVAR PÅ FRÅGESTUND DEL 2

Nu kommer del två med svar från min frågestund. 🙂

Jag undrar hur det gick till när du & din man bestämde er för att skaffa barn? Kunde du tänka på ngt annat under den tiden & hur höll du det hemligt för vänner under den kritiska tiden fram till v12? Försökte ni länge eller gick det på första försöket?

Är mitt upp i det nu och det blir lätt att man bara tänker på det samtidigt som man försöker styra hjärnan att slappna av och inte stressa och tänka “det händer när det händer”.

Är nyfiken på att veta mer om hur du och din man resonerade kring att skaffa barn, Hur gamla var ni, kändes det självklart för er att skaffa barn? Jag går själv i tankarna om att skaffa barn.

Bakar ihop dessa frågor. 🙂 För oss kom det som ett ganska naturligt nästa steg i vår relation, vi träffades 2008, gifte oss 2014 och lillan kom 2016, vi kände oss så redo man kan. Vi bestämde att sommaren 2015 skulle bli den sista partysommaren och att vi sedan ville försöka få barn. Jag var 28 och min man 33 när jag blev gravid. Det gick rätt fort för oss, någon månad bara och det var såklart helt underbart. Vi valde att inte försöka tänka på det och inte försöka planera för mycket, jag kollade aldrig ägglossning eller liknande. Stress är ju verkligen inget som hjälper. Jag är den typen av person som inte kan hålla mig, berättade för de flesta redan i vecka 5, jag tänkte att händer det något vill jag att mina nära ska veta om det. Alla är vi olika men så resonerade jag. 🙂 Började må så fruktansvärt illa och spydde typ dygnet runt rätt tidigt, det tog över ganska mycket och blev tyvärr det enda jag tänkte på, när ska detta sluta.. Tog tyvärr lång tid för mig, slutade spy i vecka 16 om jag inte minns fel.

Hur ser er relation ut till din mans sida av familjen? Utifrån din blogg umgås ni mycket mer med din sida av familjen än hans, stämmer det eller har jag kanske bara missat eller fått fel bild? 🙂 om ja, finns det någon anledning till det? Om det är för privat behöver du inte svara.

Jag undrar även hur du reflekterar kring kommentarer Chloé möjligtvis kan få angående hennes utseende jämfört med ditt, i dagens Sverige som det ser ut. Jag har själv en dotter med blandat ursprung och jag kommer på mig själv att bli väldigt ledsen och orolig över vad jag ska svara när hon frågar mig/ om hon frågar varför hon inte ser ut som jag. 🙁 har du något tips?

Bakade ihop dessa frågor. 🙂 Vi har en väldigt nära relation med min mans familj, men då de bor i Göteborg blir det såklart lite mindre ofta (mamma är här ofta då hon har lägenhet här) plus att vår relation med mamma och Michael i viss mån blivit mer som vänner. Vi går gärna ut och äter och reser med dem, dessutom bjuder de varje år med alla barn på en resa. Min mamma och jag är så himla nära och pratar flera gånger om dagen och om i princip allt så det känns rätt naturligt att vi umgås mest med dem. När vi är i Gbg blir det mest soffhäng och persisk mat i mängder, underbart men inte lika intressant att blogga om. 😀 Min svärmor var här härom veckan och hoppas de kommer snart igen. <3

Jag har reflekterat en hel del angående det, skrev bland annat det HÄR inlägget som fick mycket uppmärksamhet (alla kommentarer är tyvärr borta då det är från min gamla blogg:(). Tror inte det finns något bra svar utan man kommer såklart ha så mycket likheter och ett så starkt band som inte utseende kan komma i närheten av. <3

Jag undrar om er fina dotter kommer lära sig persiska? Samt, har ni planer på att besöka din mans hemland i framtiden? 😊

Jajamen. 🙂 Min man pratar bara persiska med lillan. Jag börjar också förstå en hel del, så kul. Vill ju inte att de ska snacka skit om mig, haha. 😀 Skulle vara såå häftigt men inte som det ser ut idag, varken min man eller hans föräldrar har varit tillbaka.

Är själv halv Svensk halv “Mellanösterska” (Irak) (om jag inte är helt ute och cyklar är väl din man ifrån den regionen?!) Anyway! Nu till mina frågor : Kan du inte berätta hur ni träffades? Älskar att höra/läsa om folks kärlekshistorier! När visste du att he was the one liksom? Hur friade din man till dig? Hur tänker du kring barn nr 2? Är du svartsjuk av dig? Om du och familjen inte kunde bo kvar i Stockholm, vart skulle du vilja flytta då? Kanske lite väl många frågor haha men är nyfiken! Tack för en härlig blogg! 

Det stämmer, min man är av persiskt ursprung. 🙂 Skrev lite om detta i del 1 av frågestunden så du har säkerligen fått en del svar. 🙂 HÄR kan du läsa vår love story. <3 Låter klyschigt men visste att han var the one från typ dag 3 vilket var så häftigt. <3 Förlovningen hittar du i inlägg från igår. 🙂 Hoppas bli gravid efter nästa sommar, vore perfekt ålderskillnad då. Numera är jag inte ett dugg svartsjuk faktiskt, men var absolut det i början. Hmm bra fråga, naturliga vore ju Gbg då vi bott där och mannens familj bor där. Men fick jag drömma fritt så är det NY eller London, jag är en riktig storstadstjej.

Jag undrar hur lyhört det är mellan grannar i er lägenhet? Har ni grannar som klagar eller grannar som stör er? Jag ska flytta till en äldre lägenhet och är såå nojig att det ska vara lyhört, tack o lov är det på högst våningen men mellan väggar och grannar under kan det ju också störa.

Hmm bra fråga, det är absolut mer lyhört i äldre hus jämfört med nyare. Vi har inga grannar som klagar och vi störs aldrig av någon, skönt. 🙂 Om det inte är fest såklart. Men generellt lugnt här och vardagsljud störs vi inte av, hör inte mellan väggar eller liknande. Och bor du högst upp är det helt lugnt. 😀

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. elin

    Hej Amanda! Tusan att jag missade din frågestund, Kanske kan du spara min fråga till nästa omgång! Jag undrar lite hur du hanterar att att din man arbetar mycket.. Jag sitter själv i den situationen, min pojkvän som jag har varit tillsammans med i 5 år arbetar också som jurist på affärsjuridisk byrå. Hans arbete är mycket krävande och ibland kan behöva arbeta flera dygn i sträck. Jag blir då väldigt ensam då alla mina vänner har pojkvänner som har “normala” arbeten vilket betyder att dem umgås med varandra. Hur gör du? jag bara antar att din man också måste arbeta mycket. Stor kram!

Annons